yakveal.pages.dev






Fakta om hur stjärnor slocknar

Stjärnor

En stjärnhop tillsammans med enstaka nebulosa inom bakgrunden, fotograferad månad 1997 från Johan Warell inom Sandvreten.
Källa: Uppsala Amatörastronomer

Stjärnorna verkar ju ynkligt små när man ser dem på natthimlen. dock inom själva verket är dem utmärkt många större än samtliga planeterna inom vårt solsystem tillsammans.

Vår solen, mot modell, är ett stjärna.

Stjärnorna är enorma brinnande gasklot. Från Jorden ser dem ibland taggiga samt spretiga ut, samt man brukar ju också rita dem likt sjöstjärnor ungefär.

Det här är enstaka synvilla likt beror på för att stjärnornas ljus bryts från samt mot inom Jordens atmosfärlager.

detta är också därför dem ibland verkar blinka med ögon samt tindra. När man åker ut inom rymden är dem alldeles stilla samt runda, eftersom detta ej finns någon atmosfär liksom stör.

En stjärna föds

Emission Nebula in Cepheus, fotograferad april 2002 från M.Andersson, A.Emtegren, L.Hermansson, P.Sundfors

Klicka på bilderna så får ni titta dem inom större format!

 

Hästhuvudnebulosan, fotograferad januari 2000 från Lars Hermansson, Johan Warell inom Sandvreten.

Källa: Uppsala Amatörastronomer

Förr inom världen trodde man för att stjärnorna plats eviga, samt inte någonsin slocknade.

för tillfället vet oss tackar vare exakt undersökning för att dem föds samt dör, noggrann liksom levande varelser.

Stjärnorna föds inom enorma gasmoln vilket kallas nebulosor. Man skulle behärska säga för att detta här är rymdens barnkammare för nya stjärnor. Inuti nebulosorna bildas mindre gasklot vilket dras samman från gravitation.

Men detta existerar inledningsvis för tillfället likt astronomer lyckats bevisa vilket liksom kommer hända då vår stjärna slutligen slocknar.

Först är dessa klot kalla, dock blir varmare ju mer dem dras ihop. All gas blir nämligen hetare ju mer man trycker ihop den. mot slut blir gaskloten så varma för att detta uppstår kärnreaktioner inuti dem, samt på så sätt föds ett stjärna.

Klicka på bilden här ovanför så får ni titta enstaka nebulosa inom större format!


Hur brinner de?

Stjärnorna är ju likt sagt brinnande gasklot, dock deras flamma får ej näring från syre, noggrann likt enstaka vanlig flamma. detta finns ju inget syre inom rymden, utan detta är kärnreaktionerna likt ger energin.

Allt likt finns inom universum består från atomer. dem är liksom små byggklossar vilket håller samman allt.

dem är så otroligt små för att oss omöjligen förmå titta dem. en knappnålshuvud består från miljoners miljarder atomer. När atomernas kärnor smälter samman uppstår detta otroligt mäktig energi. Den här processen kallas "fusion". Detta kunna ske utan för att detta behövs något syre.

För andra betydelser, titta himlakropp (olika betydelser).

detta finns andra gaser, väte bland annat, inuti stjärnorna såsom fungerar vilket bränsle samt håller kärnreaktionernas "brasa" nära liv. beneath fusionen skickas detta ut mängder från strålning från stjärnan, bland annat detta oss kallar ljus.

Stjärnor inom samtliga färger

Även angående detta ej syns så utmärkt från Jorden besitter stjärnorna olika färger.

detta beror på deras temperaturer. Allra störst samt hetast är dem blå, sedan kommer dem vita, dem gula, vilket vår stjärna, samt slutligen dem minsta samt svalaste röda stjärnorna. detta är alltså tvärtemot dem symboler man förmå titta på vattenkranar, blått är varmast hos stjärnorna.

Ett grupp från internationella astronomer beskriver för att vår solen kommer övergå mot för att existera ett massiv fingerprydnad från briljant, interstellär gas samt damm - enstaka sålunda kallad planetarisk nebulosa – då den slocknar angående ungefär fem miljarder år.

detta finns också detta astronomerna kallar "bruna" stjärnor. detta är egentligen gasklot såsom ej blivit tillräckligt stora alternativt varma för för att bli stjärnor. Många från dem blir istället enorma gasplaneter, vilket mot modell Jupiter samt saturnus.

De hetaste stjärnorna brinner också maximalt intensivt samt slocknar fortast.

dem små röda äger den längsta livstiden. Vår stjärna ligger alltså ganska utmärkt mot. Den är redan många äldre samt beräknas leva inom sex miljarder år mot.

Vissa stjärnor, dubbelstjärnor, fångas inom varandras dragningskraft samt cirklar kring varandra.

När ett stjärna liksom brinner långsamt dör tar också den processen lång tidsperiod.

Den slocknar ut liksom en stearinljus ungefär. Vår solen kommer för att börja slockna när allt väte äger brunnit upp.

Då kommer ett färsk fusion vilket börjar tillsammans med enstaka ytterligare gas, helium. Heliumet ersätts inom sin tur från kol samt solen sväller upp samt blir röd.

Den besitter alltså svalnat. inom nästa steg kommer andra lager gas för att förbrukas samt solen börjar krympa samtidigt vilket den värms upp. Så småningom är den ej större än jordklotet, glödande varm samt ljus mot färgen. Solen äger blivit vad såsom kallas ett "vit dvärg".

När gasen samt stoftet graviterar ihop mot massiva bollar föds inom dessa universums barnkammare mot slut stjärnor.

dem sista gaserna brinner upp ganska snabbt samt slutligen äger vår stjärna blivit enstaka "svart dvärg", en slocknat klot från kalla gaser.

Stjärnkarta gjord från Tycho Brahe 1572. Inringad är ett supernova, den första vilket man upptäckte.

Supernova

Det är enstaka helt ytterligare saga tillsammans dem stora, varma stjärnornas dödskamp.

Istället för för att slockna exploderar dem helt utan förvarning. ett sådan katastrof kallas för "supernova".

Supernovan lyser starkt vilket enstaka miljon stjärnor samt bildar nya, otroliga krafter. Resterna från novaexplosionen dras samman antingen mot enstaka neutronstjärna alternativt en mörk hål.


Gravitation inom rymden

Gravitationen förmå spela spratt beneath slocknandet från ett stjärna. När ett stjärna börjar kollapsa samt pressas samman reducerar den visserligen inom storlek, dock vikten förblir ofta densamma. Atomerna krossas samt smälter ihop, detta är ju så fusionerna uppstår, dock dem reducerar ej inom antal.

dem flesta neutronstjärnor är antagligen bara några mil alternativt kilometer inom omkrets, dock väger lika många liksom enstaka fullvuxen stjärna.

Skulle man därför skopa upp enstaka tesked från ett neutronstjärna skulle den lilla angripen väga mer än samtliga människor, varelse samt fordon inom landet tillsammans.

Neutronstjärnor sänder kvar ut ljus, dock på en många konstigt sätt. Ljuset skickas ut inom enstaka tunn stråle, ungefär såsom från enstaka ficklampa.

Dessutom snurrar neutronstjärnan otroligt snabbt.

Därför ser dem ut vilket enstaka sorts märklig fyr inom rymden, såsom blinkar hysteriskt fort.

Dessa blinkande, utdöda stjärnor kallas "pulsarer".

Svarta hål

En jättestjärna är kapabel också avsluta sina dagar vilket en mörk hål. detta är nog den märkligaste företeelsen oss känner mot inom universum, dock faktum är för att oss inte någonsin besitter sett något -de är nämligen osynliga.

Hur förmå oss då känna till för att dem finns?

En urgammal stjärnkyrkogård besitter siktats inom Skorpionens stjärnbild.

detta handlar helt ifall gravitation, vilket oss vet angående tyngdkraftens regler, samt vilka slutsatser oss förmå dra från hur universum beter sig i enlighet med dessa regler.

Med dem instrument astronomerna använder för för att läsa från rymden hittar dem ibland områden tillsammans massiv bekymmer.

Här finns detta kraftig strålning samt andra föremål inom rymden dras mot något tillsammans med kraftfull tyngdkraft - fast man är kapabel ej titta detta "något". dem svarta hålen är otroligt små, fast deras vikt samt dragningskraft kunna artikel lika massiv såsom enstaka hel stjärna.

Enligt fysikern Albert Einstein fungerar gravitationen inom universum likt ett grop, där en tungt föremål ligger inom botten samt lättare föremål ligger längs gropens kanter samt rullar.

Så, menade Einstein, ligger detta mot modell mot tillsammans vårt solsystem tillsammans med solen samt planeterna, där solen väger maximalt.

I detta svarta hålet äger gravitationen pajat ihop fullständigt, samt "gropen" besitter blivit enstaka tratt tillsammans otroligt sug inom.

Allt likt kommer inom närheten från detta svarta hålet försvinner ner inom detta. Framför allt sväljer detta svarta hålet ljus. detta är kolmörkt runt omkring detta. Skulle ni själv skulle komma inom närheten från en mörk hål skulle gravitationen dra ut dig såsom enstaka sytråd innan ni slutligen försvann ner inom tratten.

Forskarna kunna bara gissa fanns dem svarta hålen kommer ifrån, dock eftersom detta är så många kraft inblandat tror man för att dem är resterna från dem allra största stjärnorna.

En titt tillbaka

När oss tittar ut inom rymden ser oss egentligen åter inom tiden.

Astronomen William Herschell räknade redan inom början på 1800-talet ut för att detta tar många lång period för dem avlägsna stjärnornas ljus för att nå oss.

Under en år hinner ljuset färdas 10 tusen miljarder kilometer. Den här sträckan kallas en ljusår, samt används för för att beräkna avstånd inom rymden.

Ljuset från ett stjärna liksom ligger på detta avståndet från oss, är alltså en år gammalt när oss ser detta tindra på natthimlen.

Om avståndet mellan solen samt jorden motsvaras från 1 centimeter sålunda existerar Orion-nebulosan ovan 8 kilometer inom diameter.

Nu råkar 10 tusen miljarder kilometer ej existera särskilt långt inom universum. detta finns stjärnor såsom ligger på 2 miljoner ljusårs avstånd från oss.

Allt detta här betyder alltså för att oss idag kunna titta stjärnor liksom möjligen ej ens finns längre. angående oss skulle behärska titta på existensen på enstaka avlägsen värld skulle oss titta in inom den världens urtid.

Eller tvärtom –om ett extraterrestriell värld tittade på vår mark skulle dem möjligen bara titta apor såsom just lärt sig använda verktyg, våra utdöda förfäder!